Små steg kan göra stor skillnad...

För ca 6 år sedan fick jag nog. I hela mitt liv har jag varit överviktig och fått höra det vare sig jag velat det eller inte. Klokt nog bestämde jag mig när jag började gymnasiet att sluta bry mig om vad andra tänkte och tyckte om mig. Mobbningen upphörde och jag finns chans att ställa mig stadigt tillrätta och finna mig själv.

Men att älska sig själv och sin kropp var inte samma sak. Fyra år senare och 96kg på korta Emma gjorde att jag skämdes, gömde mig och såklart tröståt... Men mina kilon gjorde sig påminda när jag skulle röra på mig och prova kläder. Då bestämde jag mig! Jag köpte ett gymkort, slutade äta allt onyttigt och började arbeta med mig själv, genom träningsböcker och dagböcker. På ett halvår gick jag ner 10 kg utan hjälp från någon annan och jag kände mig så trygg och självsäker i mig själv. Jag lyckades faktiskt hålla mig på en "normal" nivå tills sista året på lärarprogrammet. Jag jobbade, pluggade hårt och hade nyss träffat Jokke. Träningen och ansträngningen fanns inte där längre. När jag vägde mig i februarei 2009 var jag nästan tillbaka i mina gamla hjulspår...

När jag såg bilder av mig själv för ganska exakt ett år sedan förstod jag att det gått för långt. Eftersom jag var för stor för att orka träna och behövde en "qwick fix" började jag på cambridgekuren. På två månader gick jag ner ca 13 kg och kände att mitt gamla jag började komma tillbaka. Jag började som smått träna igen men arbetslöshet, omställningar och annat gav inte kraft nog... Dessutom började kilona lägga sig runt midjan igen.

I december fick jag nog! Jag slutade snusa två dagar före nyår och mitt nyårslöfte blev att gå ner de där sista 15 kilona i den takt som kändes bra för mig. Jag har idag gått ca 6 kilo, fått igång min vardagsmotion, är fortfarande snusfri och kommer nog nå mitt viktmål innan jul :)

Vägarna är långa och krokiga men genom att sätta upp mål och hålla dem gör att du klarar det du vill oavsett vad du vill här i livet.

Jag har alltid följt min inre röst, och visst, ibland hade man kanske velat göra saker annorlunda. Men hade jag inte chansat, satsat och trott på mig själv skulle jag inte stå här med en underbar sambo, en utbildning, ett jobb jag gillar och en självkänsla/självförtroende som aldrig varit så stark.

Kommentarer
Postat av: emma~

Jag är mäkta imponerad över dina insatser och beslutsamhet att nå ditt mål. Lycka till och fortsätt lyssna till dig själv! Kramar från din vän lill-Emma :)

2010-05-18 @ 17:35:45
Postat av: Emma

Tack tack :) det har varit en lååång och kämpig väg...och är fortfarande för den delen

2010-05-19 @ 08:11:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0